lördag 18 december 2010

Packa ihop

Dagen då vi ska stänga dörren för sista gången och lämna vårt hus, Bamako och Mali kryper närmare och närmare. Senaste tiden har vi levt i förnekelse men nu går det inte längre. I onsdags kom flyttfirman och hips vips hade de stuvat ner vårt liv i 165 kartonger. Det var en märklig känsla av vemod och lättnad när kontainern förseglades. Nu kan vi inte ändra på något utan bara göra det allra bästa av de sista dagarna. Träffa vänner och vara på platser vi gillar.
Idag var det maraton i avsked och vi är helt utmattade. Sidakontoret hade ordnat avskedsfest i nationalparken och det var väldigt fint med mat, lek och kärleksfulla tal.
Vi pausade från det sorgliga med ett besök i världsberömde fotografen Malick Sidibes studio. Herr Sidibe själv är numer en gammal och lite skröplig man så han var inte där men väl hans son. Vi fick en kul pratstund, köpte ett signerat foto från 60-talet och fotade oss själva i studion.
Kvällen tillbringades, som så otroligt många andra kvällar, i köket hos fam Henry med vin och tapas. Det var svårt att säga hejdå och hjärtskärande att se barnen lämna sina bästa vänner. De har varit så nära och haft så mycket glädje av varandra. I ett sånt ögonblick är det lätt att undra varför man gör det här när avskeden är så jobbiga. Men jag är ändå helt övertygad om att vi gör dem en tjänst för livet när vi visar dem världen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar