Packa ihop

Dagen då vi ska stänga dörren för sista gången och lämna vårt hus, Bamako och Mali kryper närmare och närmare. Senaste tiden har vi levt i förnekelse men nu går det inte längre. I onsdags kom flyttfirman och hips vips hade de stuvat ner vårt liv i 165 kartonger. Det var en märklig känsla av vemod och lättnad när kontainern förseglades. Nu kan vi inte ändra på något utan bara göra det allra bästa av de sista dagarna. Träffa vänner och vara på platser vi gillar.
Idag var det maraton i avsked och vi är helt utmattade. Sidakontoret hade ordnat avskedsfest i nationalparken och det var väldigt fint med mat, lek och kärleksfulla tal.
Vi pausade från det sorgliga med ett besök i världsberömde fotografen Malick Sidibes studio. Herr Sidibe själv är numer en gammal och lite skröplig man så han var inte där men väl hans son. Vi fick en kul pratstund, köpte ett signerat foto från 60-talet och fotade oss själva i studion.
Kvällen tillbringades, som så otroligt många andra kvällar, i köket hos fam Henry med vin och tapas. Det var svårt att säga hejdå och hjärtskärande att se barnen lämna sina bästa vänner. De har varit så nära och haft så mycket glädje av varandra. I ett sånt ögonblick är det lätt att undra varför man gör det här när avskeden är så jobbiga. Men jag är ändå helt övertygad om att vi gör dem en tjänst för livet när vi visar dem världen.

Trädgårdshäng

Vi tycker själva att vi har världens bästa trädgård med massor av lekmöjligheter.
Picknick på taket. Kajsa kunde tyvärr inte vara med.

Trick or treating in Badalabougou

Dakar

Kvällsbad

Hamnen i M´bour

Kille med kattfisk





Barnen fick hålla i varsin haj!
Granne med Saly, staden vi bodde i, ligger M´bour och Senegals andra största fiskehamn. När båtarna kommer in med fångst är det ett myller av folk, fisk och båtar. Med de lite större pirogerna, som båtarna kallas, kan fiskarna vara ute i två månader. Just nu har EU inget fiskeavtal med Senegal men däremot med angränsande länder och eftersom det är så svårt att kontrollera vattnen lägger sig de stora trålarna precis vid gränserna och fiskar på så sätt ut de senegalesiska vattnen i alla fall. Kinesiska fiskefartyg är också flitigt förekommande. Det har lett till att senegaleserna får hålla sig på grundare vatten, de fiskar de sämre exemplaren och får betydligt mindre fångster nu än för några år sedan. De väcker en hel del tankar om internationella avtal, solidaritet, och vikten av att veta var den fisk man själv köper hemma på Ica kommer ifrån.

Hennatatuering

Vi provade hennatatuering på stranden. Diouf tattoo gjorde sitt bästa och barnen valde med omsorg ut motiv. M och jag fick varandras namn sirligt inramade, kändes lite lagom larvigt kul. Lilla-K nöjde sig med att bjuda på sand att äta.

Hummer

Vi köpte färsk hummer av en fiskare på stranden. Jättespännande tyckte barnen. Men sen tyckte det att det mest var sorgligt när Aida började hugga av humrarna spröten och göra i ordning för kok. Väldigt gott var det i alla fall.

Havet

Teranga

I höstas åkte vi - igen - till Senegal några dagar. Kanske inte så äventyrligt att återvända till samma ställe gång på gång.....Men när vi nu har hittat detta underbara ställe är det så svårt att låta bli. Den här gången gick resan tillsammans med våra goda vänner fam Ramilo-Henry. Barnen bestämde snabbt att dagarna skulle förflyta enligt upplägget pool - beach - pool - beach. Så det gjorde de. Med vissa undantag.

Sjötomt

Två olika boenden med strandnära läge som det heter i mäklarannonserna. Samma flod bara drygt 500 meter ifrån varandra. Båda i det område vi bor i.

United Nations Day at AISB

Firandet av UN Day på AISB är en av mina favoritfestligheter. Det är fantastiskt fint att se hela skolan från förskola upp till klass 12 gå i flaggparad med sitt, eller sina, länders flagga och jag är så innerligt tacksam över att mina barn får leva i denna mångkulturella mini-värld. Många är klädda i traditionella dräkter eller i sitt lands färger. Några elever ur de högre klasserna spelade och sjöng medan paraden tog två varv runt skolgården. När sångens sista rader ..."so wave your flag".... klingade ut såg det ut så här.

De yngsta klasserna sjöng " We speak the same language, you and me".


Varje land som finns representerat på skolan ropas upp och så får barnen gå fram och sätta sin flagga i stora krukor framför scenen. Till slut ståtade krukorna med stor färgprakt.




Här kommer Sveriges bidrag.

USA var naturligtvis en av de stora grupperna, precis som Mali och Nederländerna.

I år var temat för dagen Unicefs kampanj "tvätta händerna - med tvål". Eleverna från High School visade på ett lättfattligt och smart sätt hur enkelt bakterier sprids. De hade förberett genom att sprida ut glitterpulver på dörrhandtag, väskor, bord, kompisar osv och avslutade en liten sketch om någon som nyser i handen och sen går runt och tar på saker med att be alla i publiken som hade glitter på händerna att räcka upp handen. En hel skog av händer sträcktes upp. Innan det var dags att äta ringlade kön lång till tvättställen. Alla var mycket noga med att tvätta händerna - med tvål!

Parc national

På National Museum är det just nu en utställning om 60-70-talets kultur, musik och klubbliv i Bamako. Otroligt coola skivomslag och massor av musik man skulle vilja höra, verkar ha varit en häftig tid. Det är kul att få se Mali ur det perspektivet också.


I anslutning till National Museum har det anlagts en stor park som precis slagit upp portarna. Den är fantastisk med lekplatser, massor av grönska och skugga, träningsmöjligheter och bara allmänt en oas i en annars väldigt varm och dammig stad. Entrépriset var också en positiv överraskning, ett pris för turister och ett annat, mycket, mycket lägre för malier. Vilket gör att parken blir tillgänglig för många fler och inte bara de välbeställda.