Kangaba

Våra gäster i sina nya malikläder

Dagens på restaurang Kangabar
Mr Turkey, Mr Turkey. Big and fat, big and fat. I am going to eat you, I am going to eat you. Just like that, just like that. Sjungs med mel. Broder Jakob har jag lärt mig av Klara.
Kattälskaren

Nationalmuseum

På Nationalmuseum står den här bussen, sk sutraman. Är väldigt verklighetstrogen och ganska rolig.
Mormor dricker baobabjuice och läser sin nyinförskaffade litteratur om traditionella maliska läkemedel.

Abdoulaye och Momini

En kväll kom en kamel till våra kvarter. Det var Abdoulaye som ridit på sin fina kamel Momini från Timbuktu till Bamako. En rätt lång tur....Vi fick lära oss att när en kamel väl dricker så dricker den ca 50 liter och kan sedan klara sig en månad på det. Så för kamelen går det väl an.
Alla som ville fick provsitta och efter en stunds tvekan bestämde sig Elsa och Klara för att inte missa tillfället. Kajsa nöjde sig med att titta på. Jag var för övrigt helt fascinerad av hur kamelen viker sina bakben när den ligger. Tredubbelt!

Teriyabugu om kvällen

På vägen till Teriyabugu

Lessa barn

Textilcentret Ndomo

Svettigt

Efter lång stund i solen blir man rätt trött. Elsa och Klara tappade musten tillslut och sökte sig tillbaka ner till stranden, skugga och en och annan bris. Kajsa var också tvungen att fylla på vätskereserven. Överallt följs man åt av fina barn som vill prata, fråga, skrattar och pekar. Lite lustigt när det kommer barn springande och ropar bonjour tubab = hej viting.

Moské i bakgrunden

Kalabougou

I Kalabougou tillverkas större delen av den keramik som Segou är känd för. Vi missade tyvärr dagen då de bränner all leran men fick istället se när de färdiga krukorna bars ner till stranden och lastades på båtar. Vi vandrade runt i byn tillsammans med en grupp barn och besökte olika verkstäder. Bychefen var tyvärr inte på plats men vi hälsade på hans fru och gick in i den del av hans hus där bla. viktiga möten hålls.

Strandhugg

Vi gjorde ytterligare en tur tillsammans med Fa för att besöka krukmakarbyn Kalabougou. Första stoppet gjordes i hans egen by där vi plockade upp utrustning så att han kunde göra te åt oss under båtfärden. Ganska många barn passade på attta sig en närmare titt på oss och bli fotograferade. Stor förtjusning när man får se sig själv på bild.

Fiskeby

Tillsammans med Fa besökte vi en Bozo-fiskeby på andra sidan floden. Bozo är den etniska grupp som oftast är fiskare och som kallas för flodens mästare. Vi pratade länge med de här kvinnorna och barnen och skrattade mycket. Kajsa är en riktig magnet och genom henne blir det genast mycket lättare att få kontakt med andra kvinnor. De håller sig oftast lite på avstånd annars medan männen pratar. Men nu pekade de på mig och lill-K och slog ihop händerna, gapskrattade och drog in luft i det långa iiihhhhhh-ljud som malierna gör när något är lite "crazy" - och som jag tycker låter så härligt - över det knasiga i att jag bar henne på magen och inte på ryggen som de gör. De menade alla att jag måste lära mig det rätta sättet. En kvinna ville gärna byta barn en vecka - mina mot hennes. Elsa och Klara stirrade förskräckt på mig och frågade: du sa väl nej?

Pirogue på Niger

I hamnen kom vi också i kontakt med pirogue-föraren Fa och efter en stunds förhandlande bestämde vi oss för en tur på floden Niger i skymningen. Elsa och Klara tyckte att det fläktade skönt i båten.