Packa ihop

Dagen då vi ska stänga dörren för sista gången och lämna vårt hus, Bamako och Mali kryper närmare och närmare. Senaste tiden har vi levt i förnekelse men nu går det inte längre. I onsdags kom flyttfirman och hips vips hade de stuvat ner vårt liv i 165 kartonger. Det var en märklig känsla av vemod och lättnad när kontainern förseglades. Nu kan vi inte ändra på något utan bara göra det allra bästa av de sista dagarna. Träffa vänner och vara på platser vi gillar.
Idag var det maraton i avsked och vi är helt utmattade. Sidakontoret hade ordnat avskedsfest i nationalparken och det var väldigt fint med mat, lek och kärleksfulla tal.
Vi pausade från det sorgliga med ett besök i världsberömde fotografen Malick Sidibes studio. Herr Sidibe själv är numer en gammal och lite skröplig man så han var inte där men väl hans son. Vi fick en kul pratstund, köpte ett signerat foto från 60-talet och fotade oss själva i studion.
Kvällen tillbringades, som så otroligt många andra kvällar, i köket hos fam Henry med vin och tapas. Det var svårt att säga hejdå och hjärtskärande att se barnen lämna sina bästa vänner. De har varit så nära och haft så mycket glädje av varandra. I ett sånt ögonblick är det lätt att undra varför man gör det här när avskeden är så jobbiga. Men jag är ändå helt övertygad om att vi gör dem en tjänst för livet när vi visar dem världen.

Trädgårdshäng

Vi tycker själva att vi har världens bästa trädgård med massor av lekmöjligheter.
Picknick på taket. Kajsa kunde tyvärr inte vara med.

Trick or treating in Badalabougou

Dakar

Kvällsbad

Hamnen i M´bour

Kille med kattfisk





Barnen fick hålla i varsin haj!
Granne med Saly, staden vi bodde i, ligger M´bour och Senegals andra största fiskehamn. När båtarna kommer in med fångst är det ett myller av folk, fisk och båtar. Med de lite större pirogerna, som båtarna kallas, kan fiskarna vara ute i två månader. Just nu har EU inget fiskeavtal med Senegal men däremot med angränsande länder och eftersom det är så svårt att kontrollera vattnen lägger sig de stora trålarna precis vid gränserna och fiskar på så sätt ut de senegalesiska vattnen i alla fall. Kinesiska fiskefartyg är också flitigt förekommande. Det har lett till att senegaleserna får hålla sig på grundare vatten, de fiskar de sämre exemplaren och får betydligt mindre fångster nu än för några år sedan. De väcker en hel del tankar om internationella avtal, solidaritet, och vikten av att veta var den fisk man själv köper hemma på Ica kommer ifrån.

Hennatatuering

Vi provade hennatatuering på stranden. Diouf tattoo gjorde sitt bästa och barnen valde med omsorg ut motiv. M och jag fick varandras namn sirligt inramade, kändes lite lagom larvigt kul. Lilla-K nöjde sig med att bjuda på sand att äta.